Eländes elände

Eländes elände heter dagens inlägg och det är dagens sanning….eller kanske gårdagens sanning för det som blev eländes elände hände egentligen igår men jag är så skakad så att det är knappt jag har tagit mig samman och vara kapabel till att skriva om det mer än 28 timmar efter att det hände. Men jag ska vara stark… För er skull! Efter det här inlägget går jag in i duschen och gråter en skvätt.

Jo så här var det då alltså. Igår var det Sveriges äldsta mountainbiking lopp i skogen, Vista mountain, utanför Jönköping. Jag var där och hejade på den store sonen som tävlade (Heja Heja ropade jag om någon undrar) och sen fikade vi och sen så hejade jag och barnen på maken när han tävlade (då ropade vi Heja Heja första varvet och de tre sista varven trampa på och ta i och trampa mer och öka tempot och annat som lämpade sig att ropa för att maken skulle cykla snabbare…. Men våra hejarop fungerade inget bra…). Men glada, även om prestationerna kanske inte var i topp men det viktiga är att ha kul när man tävlar och det hade både store sonen och maken, åkte vi hem efter tävlingarna. Jag hade migrän och gick till sängs när vi kom hem (denna information har egentligen ingenting alls att göra med något alls i dagens inlägg… Det skrivs mest bara för att jag tycker synd om mig själv med tanke på att jag fortfarande har migrän. Ja det är synd om mig, Hälsar vän av ordning). Efter några timmar vaknade jag av att maken satt bredvid mig i sängen med huvudet begravt i händerna och han såg riktigt riktigt uppskakad och miserabel ut. Jag förstod på en gång att något riktigt riktigt fruktansvärt av det fruktansvärdaste hade hänt. Med en skakig röst frågade jag vad som hade hänt. Jag svalde hårt för att försöka dämpa gråten jag kände var på väg redan innan jag visste vad som hade hänt. Tystnaden i väntan på att maken skulle berätta vad som hade hänt var som en istapp som sakta trycktes in i min blodpump. Miljarder av tankar hann passera i mitt huvud. Har jag tappat en cykelhandske? Har mina cykelskor gått sönder?Har jag fått punka på min Scott Aspect 10 med en massa obegripbara bokstavskombinationer? Har barnen klistrat upp alla mina fina nya Jossefru-dekaler på sina garderobsdörrar (det kanske inte hade varit så hemskt om jag tänker efter….)? Har Assos-mannen slutat som Assos-modell. Jag klarade inte av tystnaden längre. Panikartat grep jag tag i makens arm och skrek ut min fråga: men vad är det som har hänt? Tala om det nu!
Maken vände sitt ansikte mot mig och sa med darrig stämma:
Älskling… Din cykelvåg är kaputt! Den fungerar inte mer! Vi måste göra oss av med den!
Jag kände bestörtningen dra ihop vartenda blodkärl jag har i kroppen. Chockat tog jag mig vimmelkantigt upp ur sängen och gick ut i köket. Och där…där… Mitt på köksbordet stod den. Min älskade älskade cykelvåg! Så fridfull… Så vacker… Så älskad. Kantstött, pimpad med Jossefru-dekaler, sliten, välanvänd… Men nu fanns inga livstecken kvar.

IMG_2684-0.JPG

Tänk vilka roliga saker vi gjort ihop… Vägt Dolph Lundgrens muskler (iallafall hans underbara bok), vägt tyngdlösa skruvar, vägt äppelskruttar och mycket mycket mer. Men nu är det slut på den eran med min allra första cykelvåg.

Nu när sorgearbetet har gjort sitt ser jag med saknad på min allra första fina cykelvåg men det är viktigt att se framåt och i framtiden så ser jag stor potential i att få ge mig ut på jakt för att hitta den perfekta cykelvågen. Det kanske kan bli den som min vän cykelmekanikern rekommenderade i vintras… Den kostade väl bara 400 €… För en sådan borde jag väl vara värd.

Rakade ben 2014:
Jossefru vs Maken: 59 – 60

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: