Den fruktade/efterlängtade/bonus-dagen har inträffat

Ibland hör man saker som mumlas i ens närhet men man bara låtsas att man inte hör vad som sägs. Maken har en konstig förmåga att mumla saker som jag inte hör men jag förstår innebörden av hans förälskade leenden. Idag kom dagen som jag så länge har fruktat. Makens mumlande ord blev helt plötsligt hörbara. Makens leende blev ännu mer sådär fånigt förälskat. Ögonen bara glittrade på honom. Det var som om att titta in i miljarders solars solljus när man försökte få ögonkontakt med maken. Så otroligt glittrade makens ögon. Vad var det nu som maken har mumlat in i mina öron som jag inte har velat höra och varför glittrade makens ögon som miljarders solars solljus? Detta är frågor som Vän av ordning bara studsar runt i iver av att få höra svaren på. Men lugn bara lugn säger jag. Det är några olika faktorer som har bidragit till de här sakerna. Vi tar det därför lugnt och försiktigt från början. Vi börjar med varför idag är den fruktade dagen.

Ända sedan jag fick min nya otroligt fina finfina skönhet, min Scott Scale 730, har det börjat hända konstiga saker… jag har gjort många konstiga saker…framförallt de senaste veckorna. Jag har börjat göra så konstiga saker som att mäta hur brett jag har det mellan mina sittben. Hur många normala människor gör det egentligen? Typ nada normala människor gör det är både min och Vän av ordnings uppfattning om den här sysselsättningen. Men ändå har jag gjort det. Det är det första tecknet på att jag inte är normal (här vill Vän av ordning prompt påpeka att det här snarare borde vara typ 712:e tecknet på att jag inte är normal någonstans men jag bestämmer över Vän av Ordning och därför är detta det första tecknet!). Och inte nog med att jag har mätt mina sittben…jag har börjat diskutera kvinnans anatomi i vissa regioner, typ snarare där benen möter resten av kroppen typ, med tillmötesgående, trevliga och hjälpsamma cykelhandlare. Visserligen behövde jag påminna någon enstaka cykelhandlare om att kvinnor och män ser lite olika ut i regionen där benen möter resten av kroppen… typ. Men för Jösse namn skriker Vän av Ordning, varför tjatar du om sittben och kvinnans anatomi i regionen där benen möter resten av kroppen. Jo du Vän av Ordning och resten av alla intresserade läsare, jag tjatar om detta för tydligen kan man ha lite olika sadlar på sina cyklar. Vissa sadlar är tydligen lite mer anpassade för den manliga anatomin där benen möter resten av kroppen och bara för att en trevlig manlig cykelhandlare säger att det är en jätteskön sadel så behöver inte det betyda att det är en sadel som är lika jätteskön för en kvinnan just med tanke på att kvinnans anatomi inte är likadan som mannens anatomi där benen möter resten av kroppen. Och jag har precis köpt en sadel som är lite mer anpassad efter den kvinnliga anatomin där benen möter resten av kroppen och jag håller på att prövar för fullt om jag har kvar någon känsel i regionen där benen möter resten av kroppen efter en stund på min fina finfina Scott Scale 730. Resultatet efter något enstaka pass på den sadeln är iallafall bättre än original-sadeln som var mer anpassad efter den manliga anatomin där benen möter resten av kroppen. Nåja… detta med att jag letar en bättre sadel är en del av att den fruktade dagen är här.

En annan sak som är en del av att den fruktade dagen är här är att jag, Jossefru, den eviga ensamtränaren (möjligtvis träning med maken har gått an om han har varit snäll mot mig) har hakat på cykelklubbens tjejträningar. Ousch tjena… HAR DU??? skriker Vän av Ordning förfärat av förvåning. Ja, det har jag svarar jag trotsigt och bestämt. Visserligen har jag bara varit med på en träning… men för den evige ensamtränaren Jossefru är det en stor seger och maken som tillika är ordförande i cykelklubben ler så stolt både över att jag har varit på en träning men även att cykelklubben satsar på tjejträning för precis alla. Visserligen har jag intagit livsnjutarcykelrollen och cyklar sist (men någon måste ju vara sist så det passar mig bra). Detta var den andra delen i att den fruktade dagen är här.

Den tredje delen i att den fruktade dagen är här är att jag faktiskt har köpt en alldeles egen cykeltröja på alldeles egen hand. Den är svart…med lite vita och gröna och röda streck och detaljer på och så står det ett mansnamn och ordet kollektion (fast på italienska) på bröstet. Den är jättefin. Fast lite liten. Eller väldigt liten. Men så går det när man är smålänning och köper cykeltröja på nätet fast man vet att den kommer vara för liten redan innan man har köpt den men tänker att den var billig och pengarna gick till ett bra ändamål (organisationer som hjälper kvinnor som flyr ifrån män som inte är så snälla kan behöva lite pengar ibland). Nu har jag ett mål iallafall…jag har en cykeltröja som är min alldeles egna som jag ska cykla i (alltså cykla i som att bli av med lite grann av fluff-fluffet jag har på magen så att tröjan passar lite bättre). Alltså det här med att köpa egen cykeltröja är den tredje delen i att den fruktade dagen är här.

Det finns ytterligare några delar till att den fruktade dagen är här men det är nog ingen, inte ens Vän av Ordning, som orkar läsa alla de delarna för då skulle det här blogginlägget bli så långt så att man skulle behöva ha en vecka på sig att läsa hela inlägget…eller kanske inte en hel vecka men kanske några dagar…eller åtminstone fem minuter extra.

Men vad är det som maken egentligen har mumlat ohörbart under några veckors tid som jag inte har kunnat höra förrän idag? Jo det ska jag tala om för er och Vän av Ordning. Maken har mumlat något som har låtit som ”Du har blivit en cirkusartist” och jag har fattat nada. Vadå cirkusartist? Jag är ju vig som ett kylskåp och varför har han tjatat om cirkusartist i flera veckor. Det är ju visserligen kul att han är fascinerad av mig men behöver han tjata om det flera gånger i veckan att jag har blivit cirkusartist när jag inte fattar någonting. Men idag…idag…idag hörde jag var han faktiskt har sagt i flera veckors tid: ”Du har blivit en CYKLIST”. Först blev jag förfärad, sedan skrattade jag hysteriskt galet, sedan blev jag knäpptyst för att sedan faktiskt långsamt nicka och kanske inte hålla med men inse fakta. Jag har blivit en cyklist. JAG har blivit en cyklist. ingen snabb cyklist! Ingen häftig cyklist! Men en livsnjutarcyklist som cyklar långsamt och njuter av naturen, fina cyklar, obegripbara bokstavskombinationer på cyklar, cykelkläder, cykelaccessoarer mm. Jag cyklar för att jag vill cykla. Jag är en cyklist!!! det trodde jag aldrig när jag startade bloggen. Jag har blivit cyklist. Men tro inte att ni nördiga cyklister kommer undan för det. Jag ska minsann hitta på knäppa blogginlägg om galna cykelgrejer som riktiga riktiga cyklister ägnar sig åt (jag är ingen riktig riktig cyklist utan bara en cyklist).

Nåja…det var den fruktade dagen. Nu tar vi den efterlängtade dagen. Det här går snabbt. Så håll i er.
Jag var ute på en kort kortkort cykeltur på grusvägarna kring den stora metropolen som jag bor i. Och när jag cyklade där i motvind och ösregn och kyla så tänkte jag att det är väldigt konstigt att jag aldrig har sett några djur i skogen när jag cyklar. Och jag lovar att jag knappt hann tänka klart tanken förrän jag i periferin såg något röra sig. Knak och brak och galopp galopp sa det och på vägen precis framför mig galopperade en stor älgtjur några meter innan han försvann ut i skogen igen. Och jag stannade med ett stort leende och njöt av att äntligen ha fått se en älg på mina cykelturer. Jag stod stilla några minuter och spanade efter älgtjuren och lät känslan sakta sjunka in. Det är fantastiskt att cykla i skogen. Naturen är vacker och ibland så får man turen (eller oturen kan det väl också vara ibland) att få se vilda djur på riktigt. Så detta gott folk var den efterlängtade dagen.

Då har vi bara bonusdagen kvar då. Och det går ännu fortare så var beredda…nu kör vi.
Jossefru har lärt sig Bunny-hopp!!! Alltså hoppa med cykeln…alltså båda hjulen i luften samtidigt. Som ett riktigt litet kaninskutt. Skutt Skutt!!! Det var ju roligt! Skutt Skutt på er!!!
  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: