Varning för lättklätt på bloggen…

Maken och jag… Vi kan verkligen det där med romantik! Japp! Skitbra på romantik! Typ värlsmästare på romantik… Typ… Absolut! Vi gör en massa sådär pluttenuttesöta romantiska saker ihop. Som på vår tio-åriga bröllopsdag då vi tillbringade en heldag i den Danska Huvudstaden. Det var en otroligt romantisk dag! Vi åkte bil jättefort genom Amalienborg… Alltså typ Slottet… Och vi åkte så fort så jag hann inte se något. En stund senare när Vi gick och strosade hand i hand på Ströget lutade sig maken ner mot mitt öra och viskade med sin mest pluttenuttesöta romantiska röst: idag älskling får du köpa precis vad du vill! Alltså ni anar inte hur romantiken fullkomligt vibrerade i mina stigbyglar och hammare och andra väsentliga delar i mina öron och shoppingradarn sattes på max… Bara det att jag hade en sådan där jätteotrevlig superdubermegamycket migrän just den dagen och så fort vi gick in i en affär började jag må illa av all otäck dunkadunka musik som spelades (spelade ingen roll om det var Blumchen eller Mozart…) så det enda som shoppades var ett par byxor till maken! Romantik på hög nivå…! Och när jag hade släpat mig fram och tillbaka på ströget ett antal gånger var jag trött och ville ha fika. Så genast gav vi oss av på jakt efter ett mysigt cafe. Men efter att ha letat i över en timme så var vi nära att konstatera att det inte fanns några cafeer över huvud taget i den danska huvudstaden. Men då helt plötsligt kom vi fram till ett cafe. Först trodde jag att det var en hägring… Ni vet typ en oas i öknen som egentligen inte finns mer än i huvudet. Men cafeet fanns faktiskt på riktigt. Vi gick in och skulle beställa lite kaffe och te och wienerbröd. Men de som jobbade i cafeet var inte riktigt pigga på att servera oss kaffe och te tydligen för de försökte hitta på en massa olika saker för att slippa komma fram till oss och ta vår beställning. Men till slut fanns det inte mer disk att plocka in, fler servetter att vika, fler bord att torka och  sockerbitar att hälla upp i skålar och de insåg att de var tvugna att betjäna oss. När vi efter mycket om och men äntligen fick in det vi hade beställt och koffeinnivåerna i våra kroppar började återställas fick vi tydligen tillbaka vår syn. Vi hade inte märkt att vi hade tappat vår syn men helt plötsligt såg vi varför det var intressantare att plocka disk och vika servetter och fylla på sockerskålar och torka bord än att betjäna oss. Vi hade hamnat på ett jättemysigt och jätteromantiskt cafe för de som älskar någon av samma kön. Så kan det gå när koffeinnivåerna i kroppen är för låga. Nåja… Vi gjorde ett sista tappert försök till romantik i den danska huvudstaden. Vi skulle titta på den lille havsfruen (alltså den lilla sjöjungfrun för er som inte förstår mitt försök att skriva på danska (kan ju tillägga att jag är jättedålig på danska… Så dålig på danska att killen som jobbade på cafeet var tvungen att prata svenska med mig för att jag skulle förstå hur mycket jag skulle betala) och svärma en stund i solnedgången (som går ned på andra sidan av Danmark). Och efter att vi har åkt fel ett antal gånger lyckades vi hitta en parkering och precis när vi hade låst bilen började det ösregna. Vi rusade ner mot havet och såg den lilla havsfruen på väldigt långt avstånd… Ja så långt avstånd att vi inte ens är säkra på att det var den lille havsfruen vi såg och sedan rusade vi dyngsura tillbaka till bilen och satte på fläkten för fullt i bilen och åkte hem. Japp…det var vår hyllning till varandra på vår tio-åriga bröllopsdag. Vi kan det där med romantik…typ! 

Nu undrar Vän av ordning vad det här har att göra med cykling… Och varför heter det här blogginlägget just som det gör? Lugn bara lugn Vän av ordning är det enda jag kan säga. Inte vara så ivrig. Vi kommer dit snart! Men först måste vi ha lite mer romantik i det här blogginlägget. 

En helg i höstas var jag och maken barnfria en hel helg. Ååååh vad mysigt och romantiskt vi skulle ha det tänkte vi båda två. Och i och med att vi är så där pluttenuttesöta ihop och kan det där med romantik hade vi en bra plan för hela helgen. Det började så där jätteromantiskt redan på fredagskvällen… ”Älskling… Vi ska ju åka på en mysig romantisk utflykt imorgon…vi borde nog gå upp jättetidigt… Typ kl 6… Det är nog bra om vi kommer iväg senast kl 7” . Japp, så romantiska som vi är så låg vi och sov vid kl 21… Typ. Och kl 6 på morgonen gick vi upp…pigga och förväntansfulla inför den stundande utflykten. Kl 7 startade vi vår resa som planerades att ta ca 100 minuter. Efter 97 minuter var vi framme vid vårt utflyktsmål. Den där jättestora billiga alltialloaffären i Halland… here we come! Det var väl en hel del folk där den dagen…maken och jag fick tunnelsseende och sprang som galningar för att hitta allt på vår inhandlingslista på kortast tid som möjligt (vilket var alldeles för lång tid ändå tyckte visst en av oss i vårt äktenskap…). När vi äntligen kom ut helskinnade insåg vi att det måste ha varit megamycket folk i alltialloaffären…och om jag snabbt hoppar fram några timmar i historien så på kvällen surfade jag runt på lite olika nyhetssidor och fick då se att alltialloaffären hade slagit ett nytt försäljningsrekord just den dagen som vi hade varit där. Tänk vad kul och romantiskt att vi hade varit en del i det här rekordet. Verkligen jätte jätteroligt…typ. Nåja… Nu backar vi några timmar igen i historien. Alldes utmattade och utschasade satte vi oss i bilen igen och styrde kosan i hemmets riktning. Med huvudet bultandes av värk efter alla hjärnskakningar man fick i alltialloaffären av alla vassa armbågar på folk som trängde sig fram just precis framför mig hela tiden satt vi i bilen och planerade nästa romantiska aktivitet. Och vi var rörande överens om att cykling vore den ultimata romantiska aktiviteten för att varva ned efter en hysterisk dag i alltialloaffären. Och i lugnt tempo cyklade vi sakta på grusvägar och tittade på solnedgången. Sen var vi så trötta så vi somnade på stört när vi kom hem…typ. Japp…vi kan absolut det där med romantik jag och maken! 

Jajaja… Ha tålamod Vän av ordning. Jag närmar mig det lättklädda i det här inlägget men ha lite mer tålamod en liten stund till. 

Jo så här är det…det där med romantik… Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Ibland blir det romantik på hög nivå och ibland är man närmare verkligheten. Det jag ska berätta nu är en blandning av romantik på hög nivå och verklighetens bittra sanning. 

Maken och jag är inte så duktiga på att planera saker långt i förväg men i januari så började maken gå runt med ett sådant där fånigt romantiskt pluttenuttesött leende och jag visste på en gång att nu hade han något lurt på gång. Januari tog slut och maken hade fortfarande det där leendet på läpparna men jag hade inte fått någon förklaring till leendet. Februari kom och jag började misstänka att leendet hade något med Alla Hjärtans dag att göra. Och när klockan ringde på morgonen den 14 februari hade jag legat vaken LÄÄÄÄÄÄÄNGE (precis som man gjorde på sin födelsedag som barn) och förväntan var hög på vad maken hade hittat på för romantiskt åt mig. Men  nästan hela dagen gick utan att något hände. På eftemiddagen hade maken det största leendet jag har sett och han sa att han behövde åka och fixa en sak. Jag anade att något stort var på gång och så fort maken hade stängt ytterdörren tog jag fram epilatorn för att epilera mina ben så att de skulle vara fina till när maken kom hem igen. Jag tror att maken var bort en timme kanske…och när jag hörde att nyckeln sattes i låset i ytterdörren gick jag maken till mötes och ställde mig i hallen och var beredd att ge honom en puss när han kom in. Men när dörren öppnades och maken steg in såg han så otroligt olycklig ut. Jag frågade vad som stod på. Inget muttrade han. När han gick förbi slängde han en svart sak i min hand och sa: till dig från cykelhandlarna! Ööööh….tack sa jag tveksamt och tog på mig en svart mössa med gul cykelaffärslogga på. Jag blev jätteglad för mössan för just en sådan hade jag velat ha länge…kanske inte just exakt en svart med gul cykelaffärslogga på utan snarare just den modellen men nu fick jag en svart med gul cykelaffärslogga på och blev jätteglad för den. Visserligen hade jag kanske högre förväntningar på en alla hjärtans dag-present än en mössa…men jag vet ju hur bra vi är på romantik jag och maken så jag bockade och bugade och tackade så mycket för den oerhört otroligt jätteromantiska  alla hjärtansdag present som jag fick. Nåja…tiden gick och makens bekymrade och olyckliga ansiktsuttryck suddades sakta ut och efter några veckor lyckades jag få se ett litet ynkligt leende i makens ansikte. Mars kom och gick utan att något roligt hände över huvud taget… Och romantiken sprudlade inte (kanske mest för att jag hade feber och hostade och snörvlade och inte kände mig romantisk för fem öre). April anlände och min födelsedag närmade sig. Jag såg ett hopp tändas i makens ögon och han antydde något om att det jag inte fick på alla hjärtans dag skulle jag få på min födelsedag och maken garanterade att jag skulle bli överlycklig. min födelsedag kom och jag blev väckt av två tjuriga söner som vägrade sjunga för mig och en fruktansvärt morgonpigg och käck make och när familjen äntligen började sjunga så envisades de med att sjunga på olika sånger i olika tonarter och takter. Ett alldeles ljuvligt uppvaknande helt enkelt! Men när jag äntligen vaknade så insåg jag att det inte fanns en enda present i sängen. Maken såg min förvirrade blick och harklade sig lite och sa: jag hade tänkt att ge dig en sak som du skulle fått på alla hjärtans dag men det har blivit lite leveransproblem av just den varan så jag har fått improvisera ihop en annan present. Så grattis älskling…du har fått en halv diskmaskin! Öööhhh tack maken! Du är romantisk du! (Nu tycker Vän av ordning väldigt synd om mig som bara fick en halv diskmaskin men då kan jag upplysa om att det var inte alls det minsta synd om mig. Vår diskmaskin var sönder och jag och maken hade kommit överens om att vi skulle ge varandra en halv diskmaskin i födelsedagspresent för nu är det så fiffigt att maken fyller år dagen efter mig så min halva diskmaskin behövde inte vara halv så länge. Nu menar jag att den var halv symboliskt, vi hade inte sågat itu diskmaskinen för det hade varit jättedumt för då hade vi haft två trasiga diskmaskiner). Nåja… Efter våra födelsedagar har vi njutit av vår fina diskmaskin och när maken har försvunnit bort i mörka tankar kring leveransproblem av en romantisk present till sin fru så har jag lätt skringrat hans mörka tankar genom att säga: älskling… Är det inte dags att du umgås lite med vår diskmaskin? Och i ett huj så har maken varit ute i köket och tömt diskmaskinen och blivit glad igen. April tog slut och maj kom utan att vi märkte det och vi levde i en helt vanlig alldaglig vardag och tankarna på en försenad romantisk alla hjärtansdagpresent förpassades väldigt långt bak i mitt huvud. Men så plötsligt en dag… Typ snarare idag… Fick jag ett sms av maken där det stod typ ungefär kanske något liknande det här: kära älskade och högaktade fru! Du är bäst och är superfantastisk! Klart att du är värd det bästa. Och ibland är det värt att vänta på att det bästa ska komma fram. Idag har äntligen din alla hjärtansdagpresent kommit. Åk till cykelhandlaren och hämta ditt paket! Innan jag hade läst klart sms:et så hade jag satt mig i bilen och körde iväg till cykelhandlaren. Och när de automatiska dörrarna öppnades stod en välkomstkommitte(?!?) där och väntade(???) på mig och överräckte ett vitt paket med en prislapp på. Jag blev alldeles stum då jag insåg vad det var jag hämtade! Om jag inte hade varit stum just då så hade jag gjort ett sånt där fjantigt pipigt tjejskrik som typ kan spräcka glasrutor och viftat hysteriskt med händerna, men tack och lov fick stumheten mig att agera coolt och avslappnat hos cykelhandlaren. Jag körde bilen hem som i trans och hade svårt att hålla blicken på vägen och andra trafikanter då min blick automatiskt sökte sig till det vita paketet som låg i passagerarsätet. När jag kom hem slängde jag mig om halsen på maken och gav honom en sådan där pluttenuttesöt puss på munnen och glömde bort att det var jag som hade betalat för min egna alla hjärtansdagpresent. Men det gör inget för presenten var värd varenda krona! 

Och nu hoppar vän av ordning av nyfikehet bredvid mig och vill veta genast vad det var för fin present  som jag fick köpa själv. Och innan jag visar bilder på min fina finaste finfina present vill jag bara säga att ordet lycka har fått en ny synonym och den synonymen är ASSOS!  Och nu kommer det snart lite lättklädda bilder så nu utfärdar jag en varning till er som är känsliga för lättklädda bilder….Fast de första bilderna är inte så farliga. 
  

  

Nu får Assos-kvinnan se upp för jag kanske råkar konkurrera ut henne (?!?)… Eller inte 
  
Och så jämför vi med en bild på Assos-kvinnan.

  
Jag kan förstå att Assos-kvinnan gillar att posera i sina cykelbyxor för det gjorde jag med. De är helt grymt sjukt sköna. I löööööve dem a lot… Redan! Och jag har test-cyklat dem lite grann också och man kan lugnt säga att min rumpa och vissa andra delar som sitter någonstans där benen möter kroppen mådde som om de satt på en kunglig tron! Amazing helt enkelt! 

  

Kan man sova i cykelbyxor???

Annonser

2 thoughts on “Varning för lättklätt på bloggen…

  1. Cykelkatten skriver:

    Jättefin assoskvinna! Akta bara så att assosmannen inte kommer och äter upp dig ;D http://www.bicycling.com/sites/bicycling.com/files/articles/2014/10/assos-man_0.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: