Kategoriarkiv: Lite mer cykelrelaterat än andra inlägg

Jakten på grammen har börjat

Så var det då 2015 och överallt läser man om alla nyårslöften à la ”jagskatränamera” eller ”jagskagånedivikt” eller ”jagskalevareettsundareliv”. Jag har inget sådant nyårslöfte men däremot har jag tydligen motvilligt börjat den frenetiska jakten på att minska vikten om än bara med några få gram.

Det hela började på julaftonen… Precis efter julmaten och Kalle Anka och Te och Pepparkakor och att Tomten frågade om det fanns några snälla barn.
Jag som har varit otroligt snäll under hela år 2014 svarade med en klar och ljudlig stämma Ja på just frågan om det fanns några snälla barn. Och tomten tittade lite granskande på mig men såg att min snällhet lös över hela mig och gav mig därför ett smalt och avlångt paket. Och genast började min fantasi fundera på vad som kunde finnas i detta smala och avlånga paket. Kan det vara en blommig handduk med fåglar på av märket Pip Studio som är ihopsnurrad till ett långt och smalt paket? Eller kan det vara en blommig och fin pyjamas av märket Pip Studio som är ihoprullad till ett lång och smalt paket? Eller kan det vara ett fint och galet mönstrat underlakan av märket Pip Studio som är ihoprullat till ett långt och smalt paket? Fantasin kunde inte sätta några gränser på vad det kunde vara i det långa och smala paketet. Så fort tomten hade bockat och bugat och vinkat till alla snälla barn (mig inräknat) slängde jag mig över mitt smala och avlånga paket och slet hysteriskt jättefrenetiskt upp mitt paket för att finna att jag hade fått…… (Vad tror ni att det var i paketet…. Snälla säg en badhanduk av märket Pip Studio… Snälla snälla!)….. Jag hade fått… Eeeehhhh, Om jag ska vara ärlig så såg jag inte vad jag hade fått för i handen hade jag ett svart ihåligt aluminiumrör. Först tänkte jag: men herre jösses vad ska jag med ett svart ihåligt aluminiumrör till? Men jag har rätt bra fantasi och kan vara rätt så kreativ så jag såg rätt snart i mitt inre hur det svarta ihåliga aluminiumröret genom att borras ned i en fin träbit kunde förvandlas till en fantastiskt tjusig ljusstake. Men jag hann inte ens tänka färdigt hur tjusig min fina ljusstake skulle bli förrän maken med ett helt fantastiskt jättestolt leende kom fram till mig och frågade om jag blev glad för mitt fina paket. Jag log lite fånigt mot maken för om jag ska vara ärlig så var jag inte beredd på att få ett svart och ihåligt aluminiumrör i julklapp av maken. Men maken genomskådade mitt fåniga leende och tittade granskande och ingående på mig för att sedan sucka och fråga mig följande sak: men Älskling… Du ser väl vad det är du har fått i julklapp? Eeeehhh…det är väl klart svarade jag så självsäkert som jag kunde. Precis vad jag alltid har önskat mig försökte jag säga med en övertygande röst samtidigt som jag såg fina blommiga paket med innehåll från Pip Studio få vingar och flyga iväg.
Maken ler återigen mot mig och säger sådär lyckligt som bara maken kan: jag visste att du skulle bli glad över det. Tänk vad aerodynamiskt det är!
Men vänta lite nu…. Aerodynamiskt??? Men varför i Jösse namn skulle jag få ett aerodynamiskt svart ihåligt aluminiumrör för att kunna göra en fantastiskt vacker och aerodynamisk ljusstake??? Men här någonstans börjar vän av ordning viska i mitt öra att maken kanske inte alls hade gett mig ett vanligt svart och ihåligt aluminiumrör. Det svarta ihåliga aluminiumröret var tydligen en sak…. Men vadå undrade både jag och vän av ordning. Som om maken kunde höra min och vän av ordnings tysta konversation i mitt huvud kom han med svaret då han lyckligt sa till mig: åååååh din cykel kommer att bli både lättare och mycket snyggare med det här Syncros-styret! Aha… Så det var det det var… Det svarta och ihåliga röret var alltså ett lättare och mer aerodynamiskt cykelstyre än mitt gamla cykelstyre som sitter på min Scott Aspect 10. Det var ju verkligen den perfekta (???) julklappen.
Så nu sitter jag här och väntar ivrigt på att maken ska byta cykelstyre på min Scott Aspect 10 så att vi kan undersöka hur mycket lättare min Scott Aspect 10 blir! Spänningen är olidlig… Kommer jag att spara 10g??? Eller blir det mer? Det vore ju fantastiskt! Och hur mycket motsvarar viktnedgången på cykeln om man jämför med riktiga saker???

Annonser

Makens nya cykel

Jaha…så har maken fått en ny cykel. Hur gick det till undrar vän av ordning och säkert många av er som läser min blogg… Och ska jag vara riktigt ärlig så undrar jag det med. Maken hade ju som bekant ett nyårslöfte för år 2014 att han inte skulle köpa en ny cykel men ändå så kom han hem med en Bianchi Sempre Pro i celeste med DI:2 växlar på under sommaren. Och nu när året snart är slut kan jag summera det med att maken faktiskt fick två nya cyklar under år 2014.
Jag satt i godan ro på julaftonen, mätt och belåten, och hohoho:ade med tomten. Och när tomten har gått har vi en tradition nämligen att vi brukar öppna våra julklappar. Och jag var helt inne i att öppna mina julklappar när jag hörde hur maken suckade alldeles lyriskt. Jag lyckades släppa koncentrationen från mina julklappar så pass länge att jag såg att maken hade fått fyra alldeles helt underbara soppskålar med en massa blommor på och guldkanter (#merpipstudioåtfolket). Lycklig över att vi kommer att ha mer blommigt porslin med guldkant på i vårt kök framöver återgick jag till mina fantastiska julklappar. Och av någon anledning var jag snabbare än maken på att öppna mina julklappar så när jag var färdig lutade jag mig glad och nöjd bakåt och konstaterade att det var fina julklappar som jag fick även om det inte var några från Pip Studio och tittade på när maken öppnade sitt sista paket. Det var ett paket som inte såg så mycket ut för världen. Inte alls stort men definitivt inte litet. Jag funderade på vad som kunde befinna sig i paketet. Kanske en blommig handduk (#merpipstudioåtfolket) eller muggar med blommigt motiv och guldkanter (#merpipstudioåtfolket). Ja… Gissningarna jag hade i mitt huvud var många…. Men aldrig att jag hade gissat vad som faktiskt befann sig i paketet. Maken slet frenetiskt upp pappret och när han såg vad det var hördes ett jubelvrål vars eko fortfarande kan höras studsa mellan väggarna i gruvan i Taberg. För i paketet fanns nämligen………… makens sjätte cykel. Ja tro det eller ej men det är sant. Den är blå och vit och blank och fin med svart styre och svart sadel. Alldeles alldeles fantastiskt jättegullig. Och tänk…nu har maken även en fixie… Ni vet en sån där utan broms och sånt… Lyckan är ju total!
Igår när jag kom hem från jobbet så spritte det i makens fingrar. Han ville så gärna unboxa sin nya cykel. Och även om jag är måttligt road av alla makens cyklar som dräller i garaget kunde jag inte neka honom nöjet att äntligen få unboxa sin nya fixie-cykel som är blå och vit och blank och fin. Och under högtidliga former bar vi upp kartongen som cykeln låg i till makens nyinköpta fotostudio (för en fotostudio behöver man verkligen köpa i december månad av alla månader……………..) för att ta några fina bilder på makens nya cykel som är blå och vit och blank och fin.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0146.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0147.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0148.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0149.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0150.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0151.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0152.jpg

Men snälla vän av ordning, sluta knacka mig irriterande länge på min axel… Jag kan ju faktiskt få ett blåmärke på axeln om du inte slutar knacka på min axel snart….
Vad sa du, vän av ordning?
Va? Räknas inte en pizza-slicer i form av en fixie-cykel som är blå och vit och blank och fin med svart styre och svart sadel som en riktig cykel? Men hallå vän av ordning… Den ser ju ut som en riktig cykel alltså är det en riktig cykel. Punkt slut på den diskussionen!

Hoppas ni tycker att bilderna som maken tog i sin nya fotostudio är fina….. För en fotostudio var ju absolut nödvändigt att köpa i december månad…. Verkligen absolut nödvändigt…. Jättejättenödvändigt……

Rakade ben 2014:
Jossefru vs Maken:……. Nä jag avslöjar inte ställningen idag… Året är ju snart slut och det är spännande in i det sista kan jag lova!

Att göra garage-cykling lite roligare

Att sitta på sin cykel som är fjättrad till en trainer och trampa runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt i ett garage som är som ett garage ska vara dvs stökigt och fullt med en släpkärra och gräsklippare och fruktansvärt många cyklar är kanske inte alltid så inspirerande och roligt. Men hur gör man då garage-cyklingen roligare utan att behöva storstäda hela garaget? Idag kom jag på det!

Jag gick ut till min cykel som är fjättrad till en trainer ute i garaget och suckade när jag såg hur oinspirerad miljön i garaget är. Och jag hann inte mer än sucka förrän maken kom ut i garaget och hoppade upp sin cykel som också är fjättrad till en trainer och alla som känner maken vet att han är en obotlig optimist och som en riktig obotlig optimist så tjoade han till mig att det är inget att bry sig om hur det ser ut i garaget för jag har ändå ryggen mot det värsta stöket (läs ful släpkärra) när jag sitter och trampar på min cykel. Ännu en suck slapp ur mig innan jag insåg att han faktiskt hade rätt och hoppade upp på min cykel. Väl uppe på cykeln så insåg jag att jag var seg. Och är jag seg så måste jag lyssna på musik för att peppa mig genom att tänka ” bara en låt till” vilket ofta resulterar i några mer låtar. Och maken startade Spotify på sin ifåååån och kopplade det till en liten högtalare. Och vi hann säkert lyssna på 45 sekunder av en låt innan det blev något fel där som vi inte kunde fixa. Och jag hade inte hunnit få upp peppen på 45 sekunders musik så då var det bara till att hämta min telefon och stoppa in hörlurarna i öronen. Det funkade jättebra. Jag fick upp peppen och trampade runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt. Men snart insåg jag att det var synd om maken som inte fick ta del av musiken i mina öron. Och för att inte maken skulle bli uttråkad av att bara trampa runt och runt och runt och runt och runt tänkte jag att jag skulle muntra upp honom. Och vips så ropade jag till honom: vilken låt lyssnar jag på? Och så började jag göra schyssta och passande moves till just den låten.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0117.jpg

Och det ser ju alla att jag gör schyssta moves till låten Pump up the Jam! Fast det gjorde inte maken. Nåja tänkte jag… Det var inte den lättaste låten att gissa movesen till. När nästa låt kom ropade jag återigen till maken: vilken låt lyssnar jag på? Och hör och häpna… Den här gången gissade han rätt.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0116.jpg

Japp, låten är you are in the army now. Nu började jag få upp känslan för det här med charader till låtar samtidigt som vi cyklade. Jag spelade ljuvlig fiol till Bittersweet Symphony, gjorde maffiga opera-rörelser (om det nu finns sådana) till Fredrik Kempes version av Vincero, gick helt bananas när jag lyssnade på Blumchen mm. Se nedan för Blumchen-Bananas-Jossefru.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0118.jpg

Till slut tyckte maken att han hade gissat på tillräckligt många låtar (det tyckte däremot inte jag) och lyckades övertala honom att gissa på en låt till innan han lämnade mig allena i garaget. Och den var ju jätteenkel tyckte jag och pekade först på maken och sedan på mig och gjorde sedan en gest som om det var en hel folkmassa som tittade på oss och sedan vickade jag på rumpan. Alltså det borde ju alla förstå vilken låt det var. Men återigen såg inte maken vilken låt jag gjorde. Men hallå… Det var ju plättlätt. Det var ju låten Move That Body. De sjunger: your body (jag pekade på maken) My body (jag pekade på mig) everybody (gesten som om det var en hel folkmassa hos oss) Move That body (jag vickade på rumpan). Solklart tycker till och med Vän av ordning. Efter det här gick maken suckandes ut ur garaget och skakade på huvudet åt mig. Jag tror egentligen att han innerst inne längtar till nästa cykelpass i garaget med låt-charader. Det gör iallafall jag.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0119.jpg

Vän av ordning låter hälsa att det är tur att det inte är insyn i vårt garage så att folk slipper se alla mina stolligheter. Och ja… Det kanske är tur det!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b39/60658441/files/2014/12/img_0120.jpg

Jossefru skriver om olika saker såsom ditt och datt… mest om vad som händer i Jossefrus garage

Igår var jag med om lite olika saker och såg lite olika saker och reflekterade över lite olika saker såsom ditt och datt. Därför tänkte jag att jag skulle dela med mig om lite olika tankar om lite olika saker såsom ditt och datt.

Olika saker såsom ditt och datt nummer ett:
Igår så var jag sååååå trött och tänkte att efter jobbet ska jag lägga mig i sängen och sova en stund men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag har ingen aning om hur det hände men typ fem minuter efter att jag kom hem igår så hade jag tagit på mig full cykelmundering… i alla fall cykeltröja, cykelbyxor, cykelstrumpor, cykelskor och cykelhandskar och benen rörde sig i riktning mot garaget. Väl ute i garaget hade jag inte så mycket val mer än att hoppa upp på min Scott Aspect 10 som stod fasttjudrad i en trainer. Väl uppe på sadeln så startade jag min träningsspellista och benen började trampa runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt… för att vara Jossefru trampade jag runt och runt och runt jättegalet jättelänge och maken log och var så stolt så över att jag trampade runt och runt och runt och runt och runt och runt jättelänge. Men egentligen var jag för trött i huvudet för att orka klicka ur och hoppa av sadeln och då är det bättre att bara trampa runt och runt och runt och runt och runt jättegalet jättelänge för då behövde jag inte ändra mitt rörelsemönster. Konstigt men sant. Jag somnade i alla fall inte på sadeln och det är en seger! Inte trodde jag att trötthet var en så effektiv träningsmotivator.

Olika saker såsom ditt och datt nummer två:
Jag har en träningsspellista och den lyssnade jag på igår. Den är helt fantastiskt ruskigt megajätte…. dålig faktiskt. Men för att jag ska orka trampa runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt jättelänge kan jag inte lyssna på favoritmusiken såsom jazz a al Miles Davies, Esbjörn Svensson Trio eller Magnus Öström. Nä, jag måste ha lite beat i musiken så jag trampade glatt runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt till sådana fantastiska låtar som spelades på mina mellanstaide-discon i början av nittiotalet. Det var Pump up the Jam, Ecuador, Mr Vain, Dum Da Da Da Dum m fl. Fantastiskt skitdålig musik enligt mig. Men det fungerar bra att trampa runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt till de låtarna. Är ni nu lite oroliga över att hela spellistan är fylld med tidig nittiotalsdiscomusik så kan jag lugna er med att så inte är fallet. Det finns även en hel del musik från det fantastiska åttiotalet också såsom Maniac från Flashdance och Holding out for a hero från Footloose och Belinda Carlisles Heaven is a place on earth. Åttiotalsmusik gör att man blir glad när man tränar. Men de absolut bästa träningslåtarna är inte åttiotalsmusik eller tidigt nittiotalsdisco… nä nu snackar vi tyska istället (inte för att jag kan tyska men ändå…) för de absolut bästa låtarna att träna till är först Rammsteins Du Hast… den är tung och då passar det ju bra med tungt motstånd och trampa runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt jättegalet jättetungt och jättefort. Men sedan när sista tonen sakta ebbar ut på Du Hast hör man de första hysteriska synth-tonerna och Blumchens docksöta röst börja sjunga Heut´ ist mein tag och vips så trampar man fortare än alla figurer gör i alla tecknade filmer, ni vet sådär fort så att man inte hinner se fötterna utan de istället har ritat cirklar i området där fötterna går runt och runt och runt och runt . Det går absolut inte att trampa sakta och vettigt till den låten. Svetten flyger åt alla håll och man ser helt totalt jättemega maniac och galen ut när man trampar sådär jättemega jättegalet supderduberfort. Så alltså är dagens tips att om du vill lyssna på en superduber megagalet jättedålig låt som gör att du trampar som en helt galen cykelgalning så ska man träna till Blumchens Heut´ist mein tag.

Olika saker såsom ditt och datt nummer tre:
När jag satt där på min Scott Aspect 10 och inte orkade klicka ur mig utan istället trampade sådär jättegalet jättefort vrålade jag med min allra vackraste sångröst ikapp med Blumchen i Heut´ ist mein tag och för att familjen verkligen skulle få ta del av min allra finaste och ljuvaste sångröst ihop med Blumchens Heut´ist mein tag tänkte jag att jag måste koncentrera mig ordentligt och därför blundade jag för att verkligen vara koncentrerad på min fina sångröst (fast egentligen ska det stå här att jag var så trött på att trampa sådär jättegalet jättemega fort runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt att jag inte ens orkade titta) och jag kände verkligen att jag lyckades nå alla Blumchens topp-toner och orkade hålla ut alla hennes långa toner med utan att rösten sprack en enda gång eller utan att det lät det minsta falskt alls. När låten var slut log jag för mig själv, torkade svetten ur pannan och var nöjd med min fantastiska sångprestation samtidigt som jag trampat sådär jättegalet jättemega fort och öppnade sakta mina ögon igen. Jag tittade ned på mina armar och tänkte att jag verkligen måste ha cyklat jättegalet jättemega supderduberfort så att någon märklig process i min kropp hade triggats igång. För min ena arm var jättehårig jämfört med min andra arm. Jag blinkade några gånger med ögonen för jag tänkte att det måste ju absolut vara en synvilla men efter varje blinkning var ändå min ena arm fortfarande jättehårig. Och ju mer jag tittade desto konstigare blev det. För efter en liten stund så insåg jag att min högerhand var till vänster och min vänsterhand var till höger och den ena handen hade en cykelhandske på sig och den andre hade ingen cykelhandske på sig. Jag frågade Vän av ordning vad Vän av ordning trodde hade hänt. Vän av Ordning var tyst en stund och funderade och sedan kom Vän av Ordnings svar som egentligen inte hjälpte något alls för Vän av Ordning svarade egentligen bara med orden att Vän av Ordning anar ugglor i mossen. Ja, tack för den hjälpen Vän av Ordning mumlade jag tillbaka.

IMG_0053.JPG

VAAAAAAA…. VAD SA DU? Hörde jag plötsligt en röst skrika rakt in i mitt vänstra öra (kan ju tillägga att jag brukar bli lite halvt döv efter att ha lyssnat på Blumchens Heut´ ist mein tag för den måste man spela på hög volym… så är det liksom bara). Förvånad över att höra en röst i mitt vänstra öra vände jag blicken åt det hållet och titta där ja…. där satt ju maken på en egen cykel på en annan trainer och trampade så där jättegalet jättemega fort. Och maken log så där fånigt förälskat mot mig när jag trampade sådär jättegalet jättemega fort runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och svetten flög åt alla håll. Sen sa maken att det här var ju jätteromantiskt att vi satt på varsin cykel på varsin trainer bredvid varandra i ett jättemega stökigt garage. Mmmm, just det sa jag till maken samtidigt som jag för sjuttioelfte gången insåg att romantik har väldigt olika innebörd för mig och maken. Den enda gemensamma nämnaren i våra innebörder av ordet romantik är väl att vi faktiskt gör saker tillsammans.

IMG_0041.JPG

IMG_0046.JPG

Olika saker såsom ditt och datt men kanske främst röda cykelbyxor nummer fyra:
Nu kanske jag lät väldigt bitter när jag skrev om våra olika innebörder av romantik här ovanför… men jag är inte alls bitter egentligen. Jag måste nog ändå erkänna i mitt stilla sinne att det är roligare att cykla tillsammans med maken på varsin cykel på varsin trainer än att lyssna på Blumchens Heut´ ist mein tag. Så där satt vi bredvid varandra på varsin cykel på varsin trainer och trampade sådär jättegalet jättemega fort runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt. Allt var frid och fröjd… jag var fortfarande för trött för att orka sluta trampa och klicka ur mig… jag var så trött så jag orkade nog inte ens lägga märke till olika saker runt omkring mig tänkte jag. Men där tänkte jag fel minsann…. För när jag satt där och trampade runt och runt och runt och runt och runt så kände jag att av någon konstig anledning drogs mina ögon mot makens del av kroppen som är typ precis över där benen möter resten av kroppen så att säga. Det såg inte riktigt ur som det brukar göra tänkte jag. Det var lite mer avslöjande än vanligt kan man kanske lätt konstatera. Jag skakade på huvudet och blinkade några gånger för jag tänkte återigen att det var mina ögon som spelade mig ett spratt. Men jag tittade igen på makens område av kroppen som är precis över där benen möter kroppen… och visst var det betydligt mer avslöjande än vad det brukar vara. Sen så såg jag det…. åhhh vilken chock det var för mina ögon när jag kom på vad det var som var så annorlunda. Nä mina vänner… maken cyklade inte naken (vilket kanske i och för sig hade varit bättre) utan maken cyklade i ett par röda…. RÖDA…. R… Ö… D… A cykelbyxor. Snacka om att häda i Jossfrus hem. Jag ska nog ta och gömma makens röda cykelbyxor… allt för husfridens och anständighetens skull.

IMG_0043.JPG

( nu klagar Vän av Ordning på att bilden är rätt suddig och då svarar jag att tänk att suddigheten blir som censur… Jossefru är ju ändå en anständig(???) och seriös(???) blogg. Men egentligen beror suddigheten på att det är jätte jättesvårt att fota maken samtidigt som man trampar jättegalet jättemega fort runt och runt och runt och runt och runt och runt och runt till Blumchens låt Heut’ ist main tag… Testa själva vetja!)

Olika saker såsom ditt och datt nummer fem:
Rakade ben 2014
Jossefru vs Maken: 69 – 67

Kombinationen är bäst

Idag så var det fullt upp. Idag hade jag otroligt avancerade balansövningar på cykeln i garaget. Maken tjatar jämt om hur viktigt och bra det är med balansövningar på cykeln. Så då tänkte jag att det är väl lika bra att Jag testar så att maken kan få vila sin röst lite grann. Och så här stiligt såg det ut när jag övade balans i garaget.

IMG_0014.JPG

Nu är det så att som vanligt har Vän av ordning något att säga om det jag pysslar med och denna gång undrar vän av ordning om det inte är trångt att öva på balansövningar i garaget som egentligen är alldeles överfullt av cyklar, cykelpumpar, cykeldäck, cykelkedjor, cykelhjälmar, styrlindor, cykelskor, cykelstyren, cykelsadlar och en hammare och en såg och min gräsklippare (ja, gräsklipparen är min… Det blir lugnast om jag klipper gräset för senast maken gjorde det så slutade det med ett besök på akuten). Mitt svar till vän av ordning är då att jo det kan man ju tycka men nu hade jag inga som helst problem med att balansera stilla och lugnt och fint på en planka i garaget för min balans är helt outstanding(???). Eller så beror min grymt braiga balans på att jag invigde den fina presenten som maken köpte till mig när bloggen firade ett helt år. Och presenten är redan pimpad och blev så fin så fin!

IMG_0013.JPG

Nä alltså, jag övade inga balansövningar alls utan testade istället om man kunde kombinera placeboträning (om ni undrar vad placeboträning är rekommenderar jag att ni läser följande inlägg: https://jossefru.wordpress.com/2014/11/24/jossefru-har-typ-testat-ett-lite-annorlunda-traningsupplagg-typ/) med helt vanlig cykelträning. Och vet ni vad…. Det gick jättebra. I och med att cykeln satt fast i trainern så kan man ju säga att jag satt still (även om benen rörde sig hela tiden och jag kanske inte satt lika avslappnat och skönt som i soffan men ändå liksom satt jag still) och jag trampade som värsta Marianne Vos på cykeln, och samtidigt så tittade jag på Glee på surfplattan.

IMG_0011.JPG

Och vet ni vad… Den här kombinationen funkade riktigt bra. Den enda nackdelen var att jag glömde mina hörlurar till surfplattan så jag har idag sett ett helt avsnitt Glee utan att ha hört en endaste ton som de sjöng. Det var den enda nackdelen. Men man lär av sina misstag. Och till nästa gång ska jag nog testa att få in mitt te på något sätt i träningen för att få den ultimata kombinationen av placeboträning och cykelträning. Risken är dock stor för brännskador men vad gör man inte för att hitta ett så bra träningsupplägg som möjligt.

Fråga nummer sexton lyder…

Det fortsätter att komma in frågor till Jossefru! Vad härligt! Och bara för att det är Jossefrus ettårsdag just exakt idag så kan jag ju göra ett långt inlägg till idag. Därför kommer även fråga sexton idag.

Fråga sexton lyder:
Vilket mode gäller nu när det är spinningpass säsong?
Oj vilken bra fråga… Och klurig. Det här är verkligen utanför min kunskapszon med tanke på att varken jag, vän av ordning eller maken har spinnat. Men skam den som ger sig tänker jag och vän av ordning och tillsammans gick vi ut på det där internätet och gick in på vår favoritsida som är som en enda jättestor anslagstavla. Väl där skrev vi in fina sökord så som spinning och clothes. Och vips fick vi typ miljarder av fina bilder på kläder och rätt snart hittade både vän av ordning och jag en röd tråd bland bilderna och vi kunde börja ana spinning-modet.

Den stora trenden inom spinningen verkar vara icke figurnära kläder. Inom spinning jobbar man inte mot ett stort luftmotstånd och då fungerar det bra med icke figurnära kläder. Nederdelen av kläderna ska gärna vara både stora, vida och luftiga för kvinnor och lite vidare modell för männen. Kvinnorna utmärker sitt mode med att ha förkläde. Varför förstår jag inte riktigt. Kanske för att ha cykelflaskan nära till hands i någon ficka eller ett bra ställe att förvara mobiltelefonen på. Både kvinnor och män bär huvudbonader av olika modeller. Ju större och lustigare desto bättre verkar det som. Jag förstår inte riktigt vitsen med de här stora huvudbonaderna heller om jag ska vara ärlig. Kan det vara för att de är rädda att ramla och slå sig men vågar inte ha hjälm på sig inomhus vid spinning (för det behöver man ju inte ha) och därför tänker att ju större huvudbonad desto mer som skyddar huvudet vid ett fall ner på golvet vid spinningen. En tanke som slog när jag kollade in spinningmodet att det var väldigt många människor av modell väldigt mycket äldre/människor med jättemycket rynkor som utövade spinning. Och det kanske är så att det är mest äldre människor som håller på med spinning…Jag har ju som sagt var ingen som helst koll på spinning. Men här kommer ett axplock av alla fina bilder jag hittade på spinningmodet. Man blir ju verkligen jättesugen att testa spinning…eller vad säger ni?

IMG_3017.PNG

IMG_3019.PNG

IMG_3029.PNG

Jag hittade lite fina bilder några spinning-team också!

IMG_3027.PNG

IMG_3030.PNG

IMG_3014.PNG

Och för att förtydliga det där med huvudbonader hittade jag några bilder som är tydliga exempel på det där med stötdämpning åt huvudet vid eventuella fall ner i golvet.

IMG_3015.PNG

IMG_3031.PNG

Om jag ska vara riktigt ärlig så måste jag erkänna att de här kläderna känns väldigt…. Superduper…. Alltså väldigt jättemycket superduper supermycket som 1800-talet. Men tydligen är det så spinningmodet ska vara spinningsäsongen 2014/2015. Jag hittade något enstaka exempel på lite modernare outfit a la slutet på 1900-talet men det var nog antingen ett alldeles för gammalt mode så att det var helt jätte omodernt eller så supermodernt så att alla spinnings-entusiaster inte fått upp ögonen för det än. Men om jag skulle välja så skulle jag absolut välja det som ser ut som slutet på 1900-talets outfit.

IMG_3016-0.PNG

Ööörhmmm…..host host….. Ööörhmmm… Host host….
Men hallå Vän av ordning… Sluta stör mig med dina enerverande harklingar och hostningar. Har du satt i halsen får du minsann ta och dricka vatten och hosta ordentligt. Inga sådana där mes-hostfasoner.
HOOOOOST HOOOOST….
Men för Jösse namn Vän av Ordning, antingen dricker du vatten så att du blir av med hostan eller så får du….
Mummel mummel……
Va, vad mumlar du om egentligen Vän av ordning? Sitta här och mumla och vara allmänt störig när jag sitter och bloggar om spinningmodet. Nu är det faktiskt så att en hängiven läsare har faktiskt ställt en fråga till mig och bett mig om hjälp att reda ut detta konstiga mode som verkar finnas inom spinningen. Jag tar faktiskt det här på största allvar, så är det….
Mummel mummel mummel mummel……
SLUTA MUMLA OCH TALA KLARSPRÅK SÅ ATT JAG FÖRSTÅR!!!
Mummel mummel mummel mummel mummel mummel mummel….
(En häftig och totalchockad inandning hörs från mig…. Jag slår högerhanden hårt och förfärat över mitt vilt dunkande hjärta samtidigt som mina ögon utstrålar en vild förtvivlan och jag hör min röst med darrande stämma säga följande) Är du säker…. Alltså helt megasäker…. På…. På…. På att vi inte har tittat på rätt spinningmode? Åååååååhhhhh….jasså…..aha…..så det är på det viset. Ja, jag tyckte ju att det var lite otympliga kläder för ett spinningpass. Nämen vad knasigt…. Hur kan man blanda ihop spinning som i svettasjättemycketochcyklapåencykelsomintekommerframåtenendamillimeter med spinning i spinnagarnikonstigakläderförattkunnatillverkaännukonstigarekläderochstörrehuvudbonader? Ja, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det här missförståndet. Jag ska genast rätta till mitt misstag…(Pssst Vän av ordning??? Har du hittat några bilder på riktigt spinning-mode än? Men testa sökorden Spinning workout och Clothes då? Hittar du något någon gång eller??? Men skynda dig då…. Våra bloggläsare väntar ju på att vi ska komma med det rätta spinningmodet…. Åh fy vad det här är pinsamt…. Alltså verkligen verkligen jättemegapinsamt …Och det är ditt fel Vän av Ordning…. Nej jag vet inte varför det är ditt fel….Men det bara är så att det är ditt fel…. Så är det faktiskt…. Sluta tjafsa….Punkt slut… Men hitta lite bilder då…. Åh äntligen).

Då så mina damer och herrar är vi äntligen back on track igen. Låt mig presentera Jossefrus och Vän av Ordnings Spinningmode för Spinningsäsongen 2014/2015:

Modet för den här säsongen är för kvinnornas del har ett väldigt brett utbud… Det finns inga rätt eller fel… Lite volang på rumpan eller ett linne med ett klämkäckt tryck på fungerar alldeles utmärkt.

IMG_3021.PNG

IMG_3026.PNG

Eller något motiverande(???) tryck på magen är ju alltid rätt(???).

IMG_3022.PNG

För männens del gäller i stort sett samma mode som för cykling. Svarta cykelbyxor, någon matchande cykeltröja och för Guds skull… Glöm INTE hjälmen för den är ju huvudsaken (tihi på det tråkiga skämtet).

IMG_3020.PNG

Om man nu vill gå en överkurs i både spinningen som träning i sig och även i mode-väg så kan jag ju alltid rekommendera att man spinnar i badkläder i en swimmingpool…. (Hur man nu kom på den ideen???).

IMG_3013.PNG

IMG_3011.PNG

Summa summarum av detta är att spinningmodet för den här säsongen är att man får se ut lite som man själv vill (fast jag tyckte nog att de där stora huvudbonaderna och klänningarna med förkläden var ett rätt roligt spinningmode…).

Rakade ben 2014
Jossefru vs Maken: 68 – 67

Ett skruvat inlägg…

Alltså det där med yardsale… Maken är helt tokig i det där med Yardsale. Det är så otroligt fantastiskt det där med Yardsale brukar han säga totalt superlyriskt samtidigt som ögonen glittrar av total superförväntan inför nästa Yardsale! Man hittar alltid superbra saker på en Yardsale brukar han också säga och försöker då se ut som någon som alltid handlar bara otroligt förnuftiga och genomtänkta och bra saker på en yardsale.
Nu är det så att jag är INTE lika imponerad av yardsale som maken. Nu undrar förstås vän av ordning varför jag INTE är så imponerad av yardsale och då ska jag naturligtvis tala om det för vän av ordning och alla andra som vill veta. Jo så här är det… Maken har varit med på några yardsales nu och det har resulterat i en fasligt massa cykelskor till mig (5 par nya cykelskor behövde jag tydligen tyckte maken och detta var innan jag ens ägde någon cykel… För min gamla tantcykel räknades inte enligt maken) som jag aldrig har använt (eller kommer att använda…t ex ett par cykelsandaler som någon påpekade till ett tidigare inlägg såg ut som något en gammal mossig och tråkig fysiklärare skulle kunna ha på sig…och nu är jag varken gammal, mossig eller fysiklärare och därför kan jag helt enkelt inte ha dem på mig) och en fruktansvärt ful hjälm (fast den är lite förlåten med tanke på att den hade ett så fint aerodynamiskt utseende…vilket i och för sig är typ hela grejen med tempohjälmar). Och makens kommentar till alla dessa stolligheter är (och detta säger han med gravallvarlig min): jag tror aldrig jag har köpt något onödigt på en yardsale. Här satte jag drickat i vrångstrupen och behövde ha hjälp med ett antal rejäla bukpressar (fd heimlichs manöver) för att åter få normal hudfärg i ansiktet igen.

Nu var det så att det var yardsale häromkvällen och maken skulle naturligtvis åka dit och göra några bra fynd eller kap. Men med tanke på vad han har kommit hem med efter några andra yardsales var det med stor nervositet jag pussade honom hejdå för att sedan vanka av och an i hemmets lugna vrå i väntan på att han skulle komma hem och visa alla otroligt ”bra” saker han fyndat. Nu blev det så olyckligt att maken kom hem efter att jag efter en nervös kväll somnade av total utmattning av all nervositet och därför inte kunde granska alla hans fina ”fynd” på en gång. Dagen efter så var det jobba jobba joooobba som gällde och disco för stora grabben så det fanns ingen möjlighet för mig att granska alla otroligt bra fynd maken gjort på yardsalen. Och idag så var det jobba jobba jooooobba som gällde igen. Men nu…. Äntligen… Har jag fått granska alla fina fynd maken gjort på yardsalen. Och jag är i total fascination av alla hans fynd. Tänk er att maken har köpt mer viktlösa röda fina skruvar… TILL MIG! Det är kärlek det!

IMG_2947.JPG

Visst är de fina. Maken var så nöjd med att han har köpt fina röda och viktlösa skruvar till mig att han var tvungen att väga alla fem paren på en gång. Då visade sig den stora sanningen…de var inte viktlösa…

IMG_2948.JPG

5 g! Men det är det värt för jag kommer ändå att spara jättemycket vikt när maken har bytt ut mina skruvar i vevpartiet. Och att maken har betalat några hundralappar för dem…det gör ju inget att de kostar lite pengar när de är typ viktlösa och sparar vikt på min cykel och de är säkert mer värda än samma vikt i guld. Så tack maken för att du har köpt något som jag verkligen verkligen var i behov av. Kanonbra fynd… Verkligen! Inget kan ju vara bättre än viktlösa skruvar som matchar mina röda och fina snabbkopplingar. Rörd till tårar (ingen överdrift alls inte…) undrade jag lite försynt om maken inte hittat några bra fynd till sig själv. Jodå sa maken med ett otroligt lyckligt leende. Jag har fyndat ett par hjul till min Bianchi Sempre Pro DI2 i celeste. Och nyfiken och entusiastisk och intresserad som jag är av makens cykelfynd på yardsalen så bad jag honom att visa sina nya hjul till sin Bianchi Sempre Pro DI2 i celeste. Och snabbt och smidigt lyfte maken in sin Bianchi Sempre Pro DI2 i celeste i hallen (maken gillar att ha cyklar i vårt hus) så att jag slapp att gå ut i vårt kalla garage. Och visst var det ett par hjul man inte kan missa liksom som redan satt monterade på makens Bianchi Sempre Pro DI2 i celeste…

IMG_2945.JPG

Jag var stum av imponering och förundran av de fina hög- alltså superhög-profilhjulen. 88 mm högprofil… Det är verkligen det alla verkligen måste ha på sina Fina racercyklar… 88 mm! Det ni! En liten svag utandning från en åskådare vid sidan av vägen och cykeln har flyttats 10 m i sidled… Det är ju verkligen jätte jättebra!
Men jag var så imponerad av dessa magnifikt maffiga hög högprofilhjul att det tog en stund för mig att inse att det var något som inte riktigt stämde med makens Bianchi Sempre Pro DI2 i celeste. Men efter en stund… Typ två mikroandetag som togs i ren bestörtning när jag insåg vad som inte stämde så ropade jag högt: men varför har du ingen sadel på din Bianchi Sempre Pro DI2 i celeste? Den har jag sålt svarar maken otroligt jättejätteglatt! Men varför det? Frågar jag, då kan du ju inte cykla på din Bianchi Sempre Pro DI2 i celeste. Den vägde för mycket svarar maken och i samma andetag så säger han att han ska köpa en Selle Italia SLR…den är tydligen lättare enligt maken. Jaha…suckar jag och är glad att maken inte har hittat på något alltför galet och köpt allt för galna saker på yardsalen. Ja men det var ju vettiga (???) saker du köpte på yardsalen i år ropar jag lättat när jag tror att maken har visat allt han köpt på yardsalen i år. Men jag har inte visat allt svara maken med ett slugt och pillimariskt leende. Vänta lite så ska jag visa dig det allra bästa fyndet ropar mannen samtidigt som han försvinner in ett annat rum. Exakt 34,67 sekunder senare får jag mitt livs största chock. Maken kommer mannekängande i… Håll i er nu…. Ett par röda…..RÖDA….alltså R Ö D A cykelbyxor. Nu är ju detta en barnvänlig blogg och därför kommer inga bildbevis på att maken äger ett par röda cykelbyxor någonsin att läggas ut här. Men ni som brukar läsa min blogg vet ju att för att manliga cyklister ska kunna spankulera runt utan att alltför mycket uppmärksamhet och blickar ska samlas i mellangärdet så är svart den bästa färgen att ha på sina cykelbyxor och absolut inte rött. Jag tror jag får censurera maken när han är ute och cyklar!

Rakade ben 2014:
Jossefru vs Maken: 64 – 63

Yes!!! Jag har återtagit ledningen!!!