Kategoriarkiv: Uncategorized

Jossefru på euromtb

Det är väntan som har varit jobbigast. Helt klart den långa långa väntan. Flera månaders väntan. Vän av ordning har väst otåligt i mitt öra och frågat miljontals gånger…. Är det dags? Och när vän av ordning har fått ett nekande svar så har följdfrågan ställts med en mer och mer otålig frågeställning för varje gång: hur långt är det kvar dååååå?

Nu kan jag med glädje svara Vän av ordning och alla er andra att NU…nu är det dags! Äntligen utbrister vän av ordning lyckligt.  Äntligen är det dags för min första kopp te utomhus i solen i mina nya utemöbler. Som jag och vän av ordning har väntat på detta att kunna sitta ute och njuta tidigt på morgonen i solen. Ljuvligt! 

Men om jag förstår omvärldsrapporteringar på det där internätet och sådana där sociala medier såsom bland annat ansiktsböcker och fotografier och en massa andra som jag knappt vet vad de heter (dvs läs Maken och alla andra Cykeltokiga moutainbiking entusiaster (där även jag och vän av ordning får räknas med på ett litet litet hörn)) så har väntan varit lång…jätte…. Jättejättemegalång och förberedelserna har varit jätte jättemegamånga. Men nu äntligen har startskottet gått för årets stora cykelgrej i universum….eller i världen…. Eller i Europa! Jättestort är det iallafall. Euromtb på IKHP i Huskvarna. Hur coolt är det inte att se alla de här jättduktiga mountainbikingcyklisterna i världsklass cykla runt i skogarna på typ hemmaplan.Jag tänkte därför hjälpa er att analysera vissa saker kring tävlingarna, ge er lite tips som kan vara användbara under euromtb och berätta lite anekdoter som Jossefru har varit med om på euromtb hittills! Och vi börjar från början…eller iallafall från dagen före euromtb startar. 
Dagen före euromtb startade så skulle maken jobba uppe på ikhp och då tänkte jag att jag kanske kunde göra ett litet handtag någonstans och bestämde mig för att följa med maken. Men maken skulle först på presskonferensen och ta kort så då fick jag följa med dit! Inne på presskonferensen var det olika känslor i luften. Glädje och stolthet kan man egentligen sammanfatta hela presskonferensen med.  Världsstjärnorna som är vana vid presskonferenser var avslappnade och glada. Juniorerna som inte har riktigt samma vana på presskonferanser var också glada men lite mer spända. Men nervösast av alla inne på presskonferensen var ju….jag! Detta var min livs första presskonferens som jag tittade på live på plats och bara det var nervöst. Men plötsligt mitt under presskonferensen börjar vän av ordning störa mig och mumla saker i mitt öra. Jag försökte vifta bort vän av ordning och strunta i mumlandet. Men någonstans uppfattade jag ett ord som vän av ordning hade mumlat och det ordet kunde jag inte skaka av mig. Det var något med det ordet som gav mig ett obehag i kroppen…det var något som inte stämde…obehaget gnagde sig större och större… Till slut kom jag på vad det var som störde mig och jag drog ofrivlligt efter andan när aha-upplevelsen nådde min hjärna.  Men herrejösses… Jag stod på presskonferens med landslaget i mountainbiking och deras förbundskapten och jag hade INTE rakat benen. Tänk om någon kom på mig att jag inte hade rakat benen och slängt ut mig. Jag gjorde mitt bästa för att gömma benen bakom en murstock som fanns i rummet och nervöst spanade jag runtomkring ifall någon hade upptäckt detta fasansfulla med mina orakade ben och tänkte kasta ut mig. Men tack och lov så hade alla fullt fokus på åkarna och vad som sades så ingen upptäckte mina orakade ben och efter en liten stund kunde jag lättad slinka ut när presskonferensen var slut. Men jag lärde mig av mitt misstag och kommer aldrig att gå på en cykelpresskonferens igen med orakade ben! 

Efter detta var det dags att börja jobba på IKHP. Där lyckades jag hitta en otroligt viktig uppgift… Jag fick den stora äran att hålla i ett snöre. Det låter ju inte så otroligt spännande men det var ju inte vilket snöre som helst som jag fick hålla i…. Tyst vän av ordning… Jag vet att det inte var ett snöre…. Men tyst nu och sluta märka ord vän av ordning…. Okej jag ger mig. vän av ordning låter hälsa att jag inte vet skillnad mellan snöre och rep men jag tänkte att i den här berättelsen så gör det ingen skillnad om det är ett snöre eller ett rep men för att alla ska vara nöjda så var det ett tunt rep jag höll i. Men det var ju inte vilket rep som helst som jag höll i det. Det var ju repet som skulle se till att mållinjen blev rak. En mycket ärofylld och fin uppgift måste jag säga. Framförallt en mycket lärorik uppgift. Och då tänker jag inte på hur man håller repet på bästa sätt utan på något helt annat. Grabbarna jag jobbade med hade stenkoll på de olika åkarna ifrån de olika länderna och när någon snygg kvinnlig cyklist cyklade förbi blev det tyst i någon sekund och arbetet men att få mållinjen rak tog paus i några sekunder. Detta hände vid upprepade tillfällen…särskilt när en viss kvinnlig cyklist cyklade förbi. Men jag som hade fullt fokus på mitt snöre….rep… Missade ju alltid när den här speciella kvinnliga cyklisten var på ingång och pratade därför glatt på. Och när det kom till ytterligare en grabb för att hjälpa till med snör….repet…tog jag tillfället i akt för att vara social och med tanke på att jag vet att det skulle bli en massa cykelsnack i flera dagar framöver valde jag att prata om något helt annat och skulle briljera med lite Star Wars. Jag talade glatt om för den nya killen att det var StarWars-dagen, May the 4th och han började genast fundera på hur May the 4th kunde bli May the Force och samtidigt som han stod och funderade och kliade sig i huvudet så slutade de andra grabbarna att prata och jobba i några sekunder. Grabben som funderade uppfattade detta och tolkade detta som att de också funderade på May the 4th och började diskutera med dem om att det var ju fyndigt med May the 4th och May the force och de andra grabbarna bara gjorde en nick med huvuduet åt den kvinnliga cyklisten och sa hennes namn… Ooops liksom insåg jag när jag fick ögonkontakt med den fundernade grabben igen. Då insåg jag att dagens lärdom var: briljera inte med Star Wars-fakta när snygga kvinnliga mountainbikingcyklister kan dyka upp när som helst. Kvinnliga mountainbikincyklister är mer hot än Star Wars! 


Foto: Eskil Laago

När det är ett europamästerskap så kommer det folk ifrån mångs olika länder och då är det bra om man kan prata något mer språk än svenska. Igår under stafetten stod jag som funktionär ihop med en annan rolig funktionär vid en publikpassage där mycket publik och tävlande passerade och vi fick möjlighet att prata både svenska och engelska. Men jag skulle ju prompt skryta om mina otroliga franskakunskaper. Sex års franskastudier har verkligen gett bra utdelning…verkligen! Jag berättade högt och glatt för min funktionärskollega att jag bara kommer ihåg en mening på franska (jag kan en mening till men den är sinte så användbar om man är gift med finaste finaste Maken som är svensk och inte kan någon franska alls….visserligen förstår han just den meningen men ändå liksom). Och artig som min funktionärskollega är så frågade han naturligtvis vad det var för en fin mening jag kunde. Jag svarade högt och glatt: voyez mes chou-fleurs! Precis då kom Pauline Ferrand Prevot från Frankrike (en jättejätteduktig mountainbikingcyklist…typ en av de bästa…typ) och cyklade förbi. Hon tittade väldigt konstigt på mig men jag förstår henne. Tänk er att precis ha cyklat sin sträcka på stafetten och man är svettig och trött och ska cykla till sitt teamtält och så står det en galen funktionär vid en publikpassage och ropar högt och glatt: Titta på mina blomkålshuvuden! Japp…det gäller att märka ut sig helt enkelt! Det lyckades jag ju fint med! Men tro inte att jag blev avskräckt från att briljera på olika språk. Efter en liten stund kom en otroligt söt liten fin spanjor som hade kört förstasträckan på stafetten och ställde sig hos oss för att titta på sistasträckan. Han verkade vara social så då passade jag på att prata lite med honom. Han frågade vad Hola hette på svenska och jag lärde honom att säga Hej! Det var en fin stund med språklektion vi hade. Jag fick lära mig (ursäkta stavningen för jag kan inte spanska) att man skulle ropa bingabingabinga när man hejade på spanjorer. Och jag lärde honom ropa hejahejaheja! Han var nog otroligt imponerad av mina språkkunskaper så han frågade om jag kunde något mer på spanska. Och ärlig som jag är så kan jag ju inte ljuga för honom så glad i hågen talade jag om för honom att typ alla svenskar kan en mening på spanska och det är Uno cerveza por favor! Den söta lilla trevliga spanjoren började skratta högt och sa sedan med frågande röst på engelska…. Do you really mean that you want a beer?  Yes svarade jag såklart och han skrattade vidare. Japp Jossefru är verkligen ett språkgeni utan dess like! Bingabingabinga! 

Men hur gick det i stafetten då undrar vän av ordning? Vilka vann??? Den första guldmedaljen på euromtb gick till Schweiz! Ett stort grattis önskar jag dem! Men varför hamnade guldmedaljen hos just schweiz? En vanlig analys som folk gör som var på IKHP under hela dagen var att schweiz vann för att de hade ett starkt lag och att de verkligen övade och övade och övade på svåra passager så som Fall of Fia (som Vacchi omedvetet döpte om till Bianchi-backen precis lagom till att jag har lärt mig att det hette Fall of Fia. Tur flexibel är mitt andranamn). Men jag har en annan analys av det hela och den analysen kan egentligen sammanfattas med ett enda ord… Eller snarare ett namn. Den uppmärksamme kunde nämligen se en liten avslöjande detalj på schweizarnas rumpor. En liten liten tyglapp. Och på tröjan står namnet. Det är ju solklart att Schweiz vinner när man kör i Assoss-kläder! Vive L’Assoss! 


Foto:Eskil Laago

På bilden ovan syns den kvinnliga cyklisten som är mer hot än star wars… Men jag avslöjar inte vem hon är! 

Ta nu tillfället i akt allihopa och åk till Huskvarna och titta på de fina cykeltävlingarn! Hoppas vi syns där! Och vive La Suede och Bingabingabinga!!!

#euromtb

Jossefru goes färgmatchning

Nu var det länge sedan grannarna stod och skakade på huvudet åt någon konstig galenskap som jag och maken hittat på. Så idag tyckte jag att det var dags igen att ge grannarna något att skaka på huvudet åt. Maken och jag kånkade ut vårt tråkiga köksbord i ek med en massa fula fläckar på till trädgården. Redan då märkte vi hur grannarnas nyfikna blickar riktades mot min harmoniska trädgård full med en massa cykelgupp och nu även ett tråkigt köksbord i ek med en massa fula fläckar på. Och strax åkte en pensel fram och vips så var det för sent att ångra en galen ide.

IMG_2739.JPG

Och om jag ska vara ärlig så tror jag att maken som var med på idéen från början blev nog lite skeptisk när jag var mitt i måleriet och grannarnas blickar sa då ”lilla Jossefru, du är nog inte riktigt klok men vi gillar dig ändå”.

Men efter en liten stund var bordet torrt och det var dags att bära in mitt nymålade mästerverk till köket igen. Och när bordet var på plats i köket igen så insåg maken en viktig sak, troligen det viktigaste han har insett på hela dagen, nämligen att makens Bianchi Sempre Pro i celeste och med elektroniska växlar matchar ju bordet perfekt.

IMG_2740.JPG

Nå vad tycker ni? Stiligt värre va?

Efter en stund tänkte jag att det var ju dags att se hur det nymålade bordet såg ut med en fin och härlig tekopp på. Och vet ni vad… Det blev helt totalt galet jätteperfekt med en tekopp som matchar bordet precis.

IMG_2743.JPG

Och det var då det hände… Jag insåg att mitt hem är fyllt av saker som matchar mitt nymålade mästerverk till köksbord. För vad sägs om en urtvättad med ändå matchande fleecetröja…

IMG_2744.JPG

Eller en matchande tom te-burk…

IMG_2751.JPG

Eller makens dubbeldusch…

IMG_2746.JPG

Eller mina nya och fantastiskt fina Assos-strumpor…

IMG_2741.JPG

Eller min fina rakhyvel…

IMG_2747.JPG

Ooooops… Där blev det allt lite fel… Jag vet att det finns en rakhyvel i huset någonstans som matchar mitt nymålade mästerverk till köksbord…. Vänta, jag ska bara leta lite…
Sådär ja! Eller vad säger ni om makens matchande rakhyvel…

IMG_2748.JPG

Det är ju helt otroligt fantastiskt att man kan inse hur perfekt mitt nymålade mästerverk till köksbord matchar så otroligt många saker i mitt hem. Och när nu ändå både min och makens rakhyvlar och min nya fina vita cykelvåg var framme så kan man ju passa på att väga de båda.

IMG_2750-0.JPG

Och då ser vi att min fina röda rakhyvel med vackra och aerodynamiska kurvor för att minska luftmotståndet i själva benrakningsprocessen väger 20 g.

IMG_2749-0.JPG

Och makens raka och genomtråkig (ja förutom färgen då som gör att den passar perfekt till mitt nymålade mästerverk till bord) rakhyvel väger 5 g.

Utifrån detta drar jag då slutsatsen att … va…. Vad hände… väger makens raka och genomtråkiga rakhyvel bara 5 g??? Den är ju dötråkig jämfört med min röda vackra rakhyvel med aerodynamiska kurvor. Makens rakhyvel väger ju bara 1/4 av min rakhyvel. Inte konstigt jag blir trött i armarna och det tar tid att raka mina ben när jag har en sådan tung rakhyvel att jobba med. Tur att den har aerodynamiska kurvor iallafall för i annat fall hade det varit en heldagsuppgift att raka benen om man hade haft ett ordentligt luftmotstånd i rakhyveln. Och detta kan ju också vara förklaringen till varför maken ligger så bra till i benrakartävlingen.

Rakade ben 2014:
Jossefru vs Maken: 60 – 62